I Hanna Sjöstrands verk Painted från 2016 undersöker hon vad det innebär att verka som konstnär i en tradition med historia. Oavsett om en konstnär är för eller emot att placeras i en tradition med etablerade roller och förutbestämd kontext, så finns historien där och klibbar sig fast vid konstnären och dess verk. Sjöstrand välkomnar och undersöker denna oundvikliga relation och kliver med nyfikenhet in i den (post-)modernistiska rollen som konstnärligt geni genom den brittiska konstnären Paul McCarthy. I sin film Painter från 1995 leker och ironiserar McCarthy, iklädd en stor clownlik näsa, över abstrakt expressionism och den modernistiskt affektfulle målaren. Sjöstrand har antecknat varje rörelse och kontakt McCarthy har med de målningar som skapas i filmen för att sedan med exakthet upprepa tillblivelsen av dem på nytt. På detta sätt har Sjöstrand skapat unika reproduktioner som genom sitt extra konceptuella lager både ifrågasätter och instämmer i McCarthys kritik av det konstnärliga geniet. Sjöstrand väver på så sätt medvetet och självständigt in sig i konsthistorien och föreslår att ett konstverk samtidigt är estetik och koncept, materialitet och historia, kropp och reflektion, samt att ett verk kan vara originellt och samtidigt möjligt att återskapa i ny originalitet.

Frida Klingberg

konstnär